Jaha. UFC 97 - Redemption är över och jag sitter och funderar på vad som hände. Jag antar att ni sett galan nu. I det här inlägget tänker jag inte gå igenom match för match. det kommer kanske i ett senare inlägg. Ska ska istället titta närmare på några av matcherna.
Det var knappast någon av de bästa galor vi sett ifrån UFC. Tvärt om, en av de sämre på länge. 
Den stora nyheten är ju förstås att Chuck Liddell troligen gjort sin sista match. Dana White har gjort Chuck den stora tjänsten att gå ut och säga att Chuck slutat i och med förlusten mot Shogun. Liddell däremot har inte givit något definitivt beslut ännu. Men det är väl troligt att Dana White får rätt i frågan. Tråkigt för UFC och fansen men kanske ändå på tiden. Liddell blir 40 nästa år och även om Randy Couture klarade att vara på topp vid den åldern så är 40 knappast någon optimal ålder för en elitidrottsman. Chuck har ju dessutom på senare dagar mer och mer njutit av sin framgång, något man kan läsa om i hans självbiografi som närmast kan beskrivas som en lång skrytkavalkad med fester och sex på var och varannan sida.
Vad hände då Chuck? Du var ju stor favorit mot en Shogun som sett ointresserad och otränad ut i sina tidigare matcher i UFC. Shoguns stil sades ju dessutom passa dig perfekt.
Jag kan svara på vad som hände; Shogun kom iform. Han hade flyttat ifrån hemstaden och tränat som på gamla goda Pridedagar. Shogun är en av de mest talangfulla fighters i MMA-världen. Men tränar man inte så vinner man inte, och det verkar han ha insett nu. Man ska ju också komma ihåg att Shogun haft två knäoperationer tidigare som hindrat honom ifrån full träning. Alltså, Grattis Shogun. För mig var det den här matchen som räddade galan. Rua-bröderna är gamla favoriter för mig (min hund är till och med döpt efter storebrodern Ninja) och jag trodde verkligen inte jag skulle få se Shogun tillbaka i gammal god form igen. Härligt!
Snabbt vidare till nästa “vad hände?
David Bielkheden.
Vi hade ju följt bloggen och allt verkade lysande. Bocek skulle käkas till frukost. Men tydligen var han svårtuggad.
Väldigt tråkigt för David som blev utstrypt med bara 3 sekunder kvar av först ronden. Vad var det då som hände? Ja jag tror mig ha svar även på den frågan.
David Bielkheden är Sverige bästa MMA-fighter. De enda som är i närheten är Per Eklund och August Wallén. (och August är ju knappast en ungdom längre) Sen finns ett antal unga talanger men de är inte i närheten av Davids nivå ännu. Iallafall inte om ni frågar mig.
Sverige har dock visat sig vara långt efter USA i MMA-utvecklingen. Amerikanska fighters, och även de fighters från europa som lyckats i UFC har en gemensam nämnare. De tränar fulltid på ett MMA-camp fullt med andra MMA-fighters i världsklass. Detta är nog tyvärr en förutsättning för att man ska lyckas ta sig till den högsta nivån. Såvida man inte är exceptionellt talangfull. Brottning i MMA har blivit extremt viktigt och i Sverige har vi inte den brottarbakgrund som amerikanarna har. För att vi ska få en riktigt framgångsrik UFC-fighter ifrån lilla sverige krävs nog att den personen gör som Martin Kampmann gjort och flyttar över till USA för att träna fulltid. Till och med brassarna har insett detta och många av dem tränar numera åtminstonde deltid i USA. I Brasilien finns idag bara nått enstaka riktigt bra MMA-camp kvar. För Davids del gäller det alltså att gå från att vara en stor gädda i en liten vattenpöl i Sverige till att bli en liten guldfisk i en jättesjö i USA. ATT vore nog bra för David och jag hoppas han inser det om han vill fortsätta satsa. Annars väntar en svensk istid i MMA tror jag.
Sist men inte minst, Anderson Silva, VAFAN HÄNDE?
Visst, man kan skylla på den pinsamt passive Thales Leites. Leites hade mer än 3 månader på sig att förbereda sig för Anderson silva och hans gameplan var att slänga sig på rygg och hoppas att Anderson följde med. Mellan rond 3-5 såg Leites ut som en slagdocka som bara stod framför Anderson och inte gjorde någonting. Han slog inte ens, utan stod bara med händerna uppe och gungade fram och tillbaka.
Anderson slog inte heller. Även han stod bara där och gungade med händerna, poserade och jabbade nonchalant i luften, ibland slägde han iväg en och annan sidekick mot benen på Thales, men det var allt. Och visst, när vissa stilar möts blir det dåliga matcher. Men det här var inte en sån match. Anderson kunde med lätthet ha stoppat Leites om han ville. Men det ville han inte. Han sa efteråt att hans gameplan var att gå 5 ronder för att bevisa att han orkade. Men Silva bevisade inget eftersom han inte gjorde något under dessa 5 ronder. Hur jobbigt kan de ha varit?
Jag är övertygad om att det var medvetet av Anderson att se dålig och ointresserad ut. Jag tror nog många som sett Silva tidigare håller med om det.
Frågan är bara varför?
Min gissning är pengar. Anderson vill ha lika mycket pengar som tyngre mästare i UFC och UFC har satt sig på tvären. Anderson kontrar därmed genom att se tråkig ut men ändå vinna. (så överlägsen är han) Då kan UFC inget göra. Vad ska dom göra? Ta bältet av honom och sparka ut honom? Dana White har ägnat all sin vakna tid de senaste månaderna åt att berätta för alla att Anderson Silva är världens bästa fighter. Hur skulle det se ut om dom sparkade ut honom?
Min teori är alltså att det handlar om kontraktet. men det finns såklart fler möjligheter. Vi kan bara gissa.
Nästa gång vi ser Anderson Silva i buren hoppas jag att det är mot en motståndare som är villig att utnyttja läget ifall Anderson bestämmer sig för att ställa till med ännu en sån här föreställning.
Markus Svensk MMA, UFC, UFC 97 Anderson Silva, Chuck Liddell, David Bielkheden, Shogun Rua, UFC, UFC 97
